Mount Beerwah, det högsta berget i glasshouse ca 550 meter ö.h. Det berget vi satte kurs mot.
Det vi inte riktigt räknade med var att innan vi ens kommit fram till berget tvingats gå 10 km efter landsväg och grusväg, genom annanas odlingar å nöt-plantage , buskar å snår och dessutom grisbacke uppför i princip hela tiden.
Som om inte de var nog höll Hanna ganska snart på att mista livet då hon var sjukt nära att kliva på denna sak:
Vi kom iallafall efter många om och men fram till själva bas stationen av berget, när vi upptäcker att bergsväggen är avstängd för klättring pga fallande klippblock....ååååå fisk.
Vi hade då iallafall turen att möta en schysst Aussie som erbjöd oss lift tillbaka vägen vi gått, och släppte av oss vid foten av ett annat berg som var öppet.
Detta berg hette Mt Nongongon eller nått sånt och var typ bara 270 meter ö.h, men ändock en klass 4 klättring uppför som kändes av rätt så skapligt i armar och ben.
Väll uppe på berget var det dock värt all möda då man bjöds på en fantastisk utsikt.
På toppen av Mt ngoononnongo med Mt Beerwah i bakgrunden...vår första destination.
Vägen ner bjöd på sjukt skakiga ben efter hård hihing hela dagen å utan fast föda i kistan.
Vi gick därför till byn Glasshouse för att äta en burgare.
Fick lite känningar av filmen Turistas då vi kom då alla hade full koll på att det vart turister i området å vandrat...lika av killen som gav oss lift...
Hemma sen igen vart det avslappning i jaccuzzin...utkörningspizza å Crocodile Dundee på TV....känns ju lite vassare å kolla på dom filmerna när man faktiskt är i Australien....
Noiif...thaats noet a noooif!
Out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar